Helgen i Manga Hill

På torsdagen besökte vi skolan där Tom arbetade, Joy Primary school. Satt i drygt en timme och pratade med ägaren, Peter Mdodo. En mycket sympatisk man. Han berättade om det kenyanska skolsystemet.   Och om att han borrat en brunn bredvid skolan som var 114 m djup och kan pumpa upp till 6 000 liter vatten/timme.

Målet var att bygga rör ut till hela byn. Det kändes väldigt bra med tanke på att vi större delen av vår vistelse i Ndhiwa inte hade något vatten. Tänk vad en person med ambitioner kan göra! Vattnet skulle kosta 3 shilling per bucket. Nu betalar vi ca 100 shilling for en liter vatten i affären, coca cola company så klart. 

Fredagen var dagen. Dagen vi skulle sova i byn. Lite nervösa och med spridda förväntningar anlände vi på morgonen. Alla var så glada och mottog oss med öppna armar. Vi gick runt hela dagen och intervjuade familjer. Gjorde två familjeporträtt som jag tror blir väldigt bra.

Vi pratade även med de personer som fått nya LifeStraws några veckor tidigare när några från WAIK hade varit där. Vi undrade hur det fungerade, vilka skillnader familjen kände av, vilka som använder reningsverket osv. När det var läggdags låg vi och fnissade ett tag. Över hur långt hemifran vi var. Liggande i en lerhydda, delade vi alla fyra på en liten säng, vägg i vägg med en stor familj som vi precis lärt känna. Det var intressant!

Intervju med Ruth, tonårsdotter i en familj i Manga Hill

Morgonsolen lyser upp Manga Hill och Axel och Sofia

Vaknade tidigt lördag morgon av att Tom gick ut på åkern och barnen började fixa frukost. Sen följde vi med Tom till hans kyrka. Seventh-day Adventist Church. Mycket speciellt. Alla pratade på luo. Toms dotter Viktorin satt bredvid mig och översatte viskande till engelska. Ingen av oss har mycket vana från kyrkan hemma i Sverige, men det här liknar ingenting vi sett.

Efter en timme gick vi vidare till St Elisabeth Hospital. Manga Hills närmaste sjukstuga. Där fick vi en rundtur och allting var mycket nytt. En kvinna från Schweiz hade finansierat bygget  2008. Vi bad om statistik, hade personalen märkt någon skillnad före och efter att byborna hade börjat använda LifeStraws? Var det någon skillnad på vilja sjukdomar de sökt hjälp för, innan/efter? Hur kan man betala? Nekar sjukhuset om man inte har pengar? Vilka är de vanligaste sjukdomarna? Personalen var mycket hjälpsam. Vi har fått många bra svar!

Dagen avslutades med mat och spel i Toms hus. Vi hade med oss bärbart schack och fia med knuff. Alla var nyfikna och precis före läggdags spelade  vi kort, sjuan, tillsammans. En mycket bra helg med andra ord!

Rosalyn, en av Toms fruar försöker få Sofia att äta ännu mer mandasi (en degklump)

Viktorin, Toms dotter, häller upp kenyanskt te och har förberett chapati till lunch.  

Under projektets gång fick vi även ett heldagsmöte med PLAN International. Och medverka på en informationsdag som handlade om vikten av vatten och sanitet. Då pratade vi inför 1 000 personer! Jag har inte riktigt smält det ännu. Vårt projektet var otroligt givande, hade ingen aning om i förväg vad vi skulle få uppleva. Nu ska vi ta god tid till reflektion...

Tack för oss / Vattengruppen.

Sofia

En del av publiken på informationsdagen på Ndisi Primary school. 700 elever och 300 vuxna närvarade.