Manga Hill

Mitt namn är Sofia Wiklund och jag har mitt projekt tillsammans med Therese Mörk, Axel Kollberg och Karin Nilsson. Vi hade turen att i Sverige få kontakt med en liten svensk organisation, WAIK. De arbetar för att förse människor i Nyanzaprovinsen i Kenya med rent dricksvatten. Vi visste sedan innan att det var vattenfrågor vi var intresserade av, så det passade oss perfekt. Under hösten har vi träffat representanter från WAIK på en kaffe och kommit fram till bra arbetsuppgifter åt oss. Det kändes skönt att vi hade ett litet hum om vad vi skulle göra när vi började var svettiga matatu-resa från Kisumu till lilla Ndhiwa, utanför Homa Bay.

Vi kom fram måndagen den 13 feb. Dagen efter åkte vi till Manga Hill. 40 minuter picki picki (motorcykel) upp i bergen. Först på en asfalterad väg, sen på ängar och över grodor. Det är verkligen långt ut på landet. Det är i denna by som vi skulle spendera den största tiden av vårt projekt. WAIK hade tidigare delat ut vattenreningsverk, LifeStraws. En familj kan filtrera upp till 18000 liter vatten innan den slutar fungera. I ungefär 2-3 år räcker det för en normalstor familj. Det ar en kortsiktig lösning. Föreningen hoppas även på att kunna hjälpa till med en mer långsiktig lösning! Och vår uppgift var att gå runt och dokumentera, fotografera. Se om alla förstod hur allting fungerade.

Alla familjer bodde utspridda i lerhyddor. Nar jag hade fått byn beskriven för mig hade jag föreställt mig en liten gata med massor av hus överallt. Men det är mer familjegrupper av hyddor utspridda på otroligt stora ytor. Tom, vår kontakt i byn sa att det uppskattningsvis finns 400 tomter och att det bor drygt 1000 personer i Manga Hill.

Therese och jag och en familj som vi har intervjuat.

Vi gick runt i drygt tre timmar för att hälsa på alla och se hur de använde sina LifeStraws. Vad utmattad man blev. Men det var underbart uppfriskande! Och vilken kulturkrock. För i varje hus vi gick in i bad familjen en bön. Man är tvungen att tacka ja till allt som erbjuds. Som tur var hade vi lyckats förmedla att vi var vegetarianer. Så vi såg inga tarmar eller liknande. Men det blev mycket kenyanskt te (vatten, lite mjölk och chokladpulver) och chapati. Vi kändes oss välkomna, alla var vänliga och tillmötesgående.

Vi frågade en kvinna, Tabita, vad som var den största förändringen i byn sen hon flyttade dit på 70- talet. Hon svarade ärligt att den största förändringen skedde förra året, januari 2010, när hon kunde börja rena sitt vatten. Då började vi inse hur stort det här faktiskt är!

                   Hemma hos Tabita. Vi skalar jordnötter till lunch.

Tom och hans två barn. 

Vi träffade Toms två fruar Rosalyne och Benta. Polygami är väldigt vanligt i Kenya. Karin, djurälskaren i gruppen blev kär i familjens hundvalp. De döpte hunden efter henne. Vi spenderade 2 nätter i Manga Hill i helgen. Mer om det i ett senare inlägg.

Karin hämtar vatten som ska renas.

Sofia